Ja, det kan man ju undra vad jag tänkte med. Speciellt nu när jag sitter här och kolhydratladdar med tunnelseende och flimmer för ögonen. En millopp liksom, denna sköna söndag. Varför då? Tävlingsmänniska som jag är kan det här ju aldrig sluta bra.
Men ni hejjar väl på mig fina bloggisar? För att sätta lite extra press på mig själv lovar jag att lägga ut tiden här ikväll. (Hjälp) Under 55 min annars blir det underkänt.
O helvete, vad gjorde jag nu? Ännu mer press, O my god.
Och Hanna, läser du det här så finns det inte en chans i världen att jag släpper förbi dig.
Bara så du vet.;o) Don´t even try.
Kram! Mia
5 kommentarer:
självklart hejar vi på dig...kramis semlan
lustigt du nämner tunnelseende o dimsyn.. det e vad ag lever med varje dag..ushers syndrom..vi kvinnpr ahr en inneboende kraft vi är starka..allra starkast när vi behöver det mest..kram
Hejja Hejja!
Det kommer gå super det där! Å det känns alltid gött efteråt!
Kramis
Lycka till! Och lite avis är jag allt, det är ju en enorm kick.
Hihi, lycka till. Är det hässelbyloppet? ;)
Skicka en kommentar